Jag deltog nyligen i en världsomspännande digital konferens om ”Resilience for Tourism – a roadmap for recovery and beyond”. Namnet antydde att det skulle kunna vara till hjälp för branschens väg fram och ur klimatkrisen, det var i alla fall så jag tolkade det. Så fel jag hade. Även om man inledde mötet med att nämna just att klimatkrisen och den biologiska massutrotningen var större hot än den pågående pandemin så handlade innehållet bara om hur man bygger resilienta företag som ska kunna stå emot båda pandemier och naturkatastrofer och ändå fortsätta…. i stort som business as usual.Vill vi inte ha en roadmap for recovery and beyond för klimatet? Borde vi inte, i första hand, ha en roadmap för naturens recovery and beyond, istället för hur vi ska återhämta vår business efter allt den drabbats av, till följd av att vi inte har en roadmap för naturens recovery? Hängde ni med? Det här med symptom och orsak alltså… Så återigen… För vem ska vi ha en motståndskraftig turismindustri? Vem jobbar du för? Hur kan du använda din verksamhet för att bidra till återställandet av den ekologiska balansen vi kommit att rubba? Linda StaafGrundare Woods & Water ------------
Jag deltog nyligen i en världsomspännande digital konferens om ”Resilience for Tourism – a roadmap for recovery and beyond”. Namnet antydde att det skulle kunna vara till hjälp för branschens väg fram och ur klimatkrisen, det var i alla fall så jag tolkade det. Så fel jag hade.
Även om man inledde mötet med att nämna just att klimatkrisen och den biologiska massutrotningen var större hot än den pågående pandemin så handlade innehållet bara om hur man bygger resilienta företag som ska kunna stå emot båda pandemier och naturkatastrofer och ändå fortsätta…. i stort som business as usual.
Vill vi inte ha en roadmap for recovery and beyond för klimatet? Borde vi inte, i första hand, ha en roadmap för naturens recovery and beyond, istället för hur vi ska återhämta vår business efter allt den drabbats av, till följd av att vi inte har en roadmap för naturens recovery? Hängde ni med? Det här med symptom och orsak alltså…
Så återigen… För vem ska vi ha en motståndskraftig turismindustri? Vem jobbar du för? Hur kan du använda din verksamhet för att bidra till återställandet av den ekologiska balansen vi kommit att rubba?
I min bloggserie ”Naturen visar vägen” tittar jag på dagens arbetsmodeller och strukturer utifrån naturens perspektiv. Vi lever inte hållbart idag, och vi behöver ändra på mycket – då är naturen den vägvisare vi behöver. Kanske kan en del tänka att det här synsättet inte berör dem eller att det här är för flummigt, något som bara är intressant för de som gillar biologi? Tänk en gång till. Finns det något av det du lever av eller med idag som inte är hämtat från naturen? Vi bränner både ekologi och ekonomi utan långsiktighet. Det borde inte bara handla om att håva in pengar här och nu, de ingreppen vi gör på naturen idag påverkar livet lokalt och globalt i hundratals år framöver.Om vi tänker oss 250 år fram i tiden… Hur ekologiskt OCH ekonomiskt fattiga kommer vi inte vara då? Att förbruka naturens resurser är att förbruka framtida kapital. Och på vägen dit bidrar vi till sabbat klimat... Sen då, när naturresurserna är slut eller deras funktioner ej intakta? Vilka människor kan leva i ett område där alla naturresurser är förbrukade? Vårt samhälle beter sig kollektivt som en yvig tonåring som lever livet och planet-partajar som om det inte fanns en morgondag. Men det finns säkert några kloka vuxna på avgörande positioner där ute som ser det ologiska och ohållbara i det sätt vi nyttjar våra resurser idag. Till dem vill jag säga – är det inte dags att sluta curla nu? --- Jag är outtröttlig och outtömlig när det gäller de här frågorna och jag är det perfekta bollplanket för företag eller organisationer som vill se objektivt på sitt arbete eller hitta nya vägar fram. Jag har föreläst för och coachat hundratals individer hittills, men vill nå ut till fler. Har du en arena för mig? DM, tack!
I min bloggserie ”Naturen visar vägen” tittar jag på dagens arbetsmodeller och strukturer utifrån naturens perspektiv. Vi lever inte hållbart idag, och vi behöver ändra på mycket – då är naturen den vägvisare vi behöver.
Kanske kan en del tänka att det här synsättet inte berör dem eller att det här är för flummigt, något som bara är intressant för de som gillar biologi? Tänk en gång till. Finns det något av det du lever av eller med idag som inte är hämtat från naturen?
Vi bränner både ekologi och ekonomi utan långsiktighet. Det borde inte bara handla om att håva in pengar här och nu, de ingreppen vi gör på naturen idag påverkar livet lokalt och globalt i hundratals år framöver. Om vi tänker oss 250 år fram i tiden… Hur ekologiskt OCH ekonomiskt fattiga kommer vi inte vara då? Att förbruka naturens resurser är att förbruka framtida kapital.
Och på vägen dit bidrar vi till sabbat klimat…
Sen då, när naturresurserna är slut eller deras funktioner ej intakta? Vilka människor kan leva i ett område där alla naturresurser är förbrukade?
Vårt samhälle beter sig kollektivt som en yvig tonåring som lever livet och planet-partajar som om det inte fanns en morgondag. Men det finns säkert några kloka vuxna på avgörande positioner där ute som ser det ologiska och ohållbara i det sätt vi nyttjar våra resurser idag. Till dem vill jag säga – är det inte dags att sluta curla nu?
—
Jag är outtröttlig och outtömlig när det gäller de här frågorna och jag är det perfekta bollplanket för företag eller organisationer som vill se objektivt på sitt arbete eller hitta nya vägar fram. Jag har föreläst för och coachat hundratals individer hittills, men vill nå ut till fler. Har du en arena för mig? DM, tack!
-Hej Google – nulägesanalys tack.”God morgon! Ett ögonblick… Vi befinner oss i en klimatkris och behöver göra en snabb omställning i hela samhället.” -Hur ska vi lyckas med det?”Lycka är en känsla av välbehag.” - ”Nej…. Hur löser vi klimatkrisen?”Det går att använda värmepumpar för till exempel uppvärmning av lador istället för de mindre energieffektiva lösningar som används idag”. Är det något mer du vill ha hjälp med? - Nej tack. Något säger mig att det inte är ni robotar som kommer vara lösningen på allt. Undrar vad naturen själv skulle sagt om den haft chansen? De tre dimensionerna av hållbarhet – eller fyra…I arbetet med en hållbar utveckling pratar man om tre dimensioner som alla ska uppfyllas för att hållbarhet ska uppstå. De är ekonomisk, social, ekologisk – och i vissa sammanhang pratas det även om en bonus, i form av kulturell hållbarhet. Det finns en modell där man staplat de olika hållbarhetsdimensionerna på höjden som en bröllopstårta, där det ekologiska är grunden för det sociala, som i sin tur blev en grund för det ekonomiska. Staplar, diagram och tårtor är ju ett sätt att se det på – men hur skulle naturen själv förklara hållbarhet om den fick chansen? Kanske så här: Hållbarhet enligt Mama NatureEkonomisk hållbarhet är VattenVatten är hållbart när det är i flöde, i ett kretslopp. Ett utbyte. Givande och tagande, i lagom balans. You win some, you lose some. Ibland kommer den i vågor, ibland blir det ebb i kassan. Brunnen kan sina, men också spilla över.Det ekonomiska är hållbart när det har ett balanserat flöde och rör sig i ett kretslopp.Social hållbarhet är LuftLuften får även symboliseras av syre, den är hållbar när den är obegränsad och rörlig, när den ges frihet och utrymme. Vindar kan skapas av kyla och värme, som ibland
-Hej Google – nulägesanalys tack. ”God morgon! Ett ögonblick… Vi befinner oss i en klimatkris och behöver göra en snabb omställning i hela samhället.”
-Hur ska vi lyckas med det? ”Lycka är en känsla av välbehag.”
– ”Nej…. Hur löser vi klimatkrisen? ”Det går att använda värmepumpar för till exempel uppvärmning av lador istället för de mindre energieffektiva lösningar som används idag”. Är det något mer du vill ha hjälp med?
– Nej tack. Något säger mig att det inte är ni robotar som kommer vara lösningen på allt. Undrar vad naturen själv skulle sagt om den haft chansen?
De tre dimensionerna av hållbarhet – eller fyra… I arbetet med en hållbar utveckling pratar man om tre dimensioner som alla ska uppfyllas för att hållbarhet ska uppstå. De är ekonomisk, social, ekologisk – och i vissa sammanhang pratas det även om en bonus, i form av kulturell hållbarhet. Det finns en modell där man staplat de olika hållbarhetsdimensionerna på höjden som en bröllopstårta, där det ekologiska är grunden för det sociala, som i sin tur blev en grund för det ekonomiska.
Staplar, diagram och tårtor är ju ett sätt att se det på – men hur skulle naturen själv förklara hållbarhet om den fick chansen?
Kanske så här: Hållbarhet enligt Mama Nature
Ekonomisk hållbarhet är Vatten Vatten är hållbart när det är i flöde, i ett kretslopp. Ett utbyte. Givande och tagande, i lagom balans. You win some, you lose some. Ibland kommer den i vågor, ibland blir det ebb i kassan. Brunnen kan sina, men också spilla över.
Det ekonomiska är hållbart när det har ett balanserat flöde och rör sig i ett kretslopp.
Social hållbarhet är Luft Luften får även symboliseras av syre, den är hållbar när den är obegränsad och rörlig, när den ges frihet och utrymme. Vindar kan skapas av kyla och värme, som ibland tornar upp sig som känslostormar, och vare sig vi vill eller inte så kommer vindar med förändring. Vind sprider frön, så nytt liv kan blomstra. Bristen på syre kan kväva oss. Det ska inte finnas en begränsning i hur väl ett samhälle eller en individ ska må.
Det sociala är hållbart när det är obegränsat och rörligt.
Ekologisk hållbarhet är Jord. Jorden är hållbar när dess resurser inte förbrukas. Om vi rör oss varsamt och endast sparsamt tar det vi behöver utan att rubba balansen så kan jorden återhämta sig efter våra fotavtryck. Men om vi går fram med för stora steg och utarmar jorden på dess näring och råvaror så finns inte längre förutsättningar för liv. För mycket utsläpp leder till obalans som leder till exempelvis global uppvärmning. Vi har bara den här Jorden.
Den ekologiska aspekten är hållbar när den begränsar oss.
Bonusen: Kulturell hållbarhet är Eld. Elden är hållbar när den får brinna, när man ger den bränsle och värme, när man blåser liv i det som annars kan slockna. Den får inte förlora sin glöd, men inte heller ta så mycket plats att den tar över liv. Vid lägerelden samlas vi för gemenskap och trygghet, här förs berättelserna vidare från en generation till nästa.
Den kulturella aspekten är hållbar när den får brinna.
Kanske skulle hon lägga till en liten slutkläm också, Mama Nature: ”När ni försöker ta kontroll uppstår bara en maktkamp mellan oss, och mellan er internt. Visa istället respekt för alla delar, låt dem göra sitt jobb sida vid sida, utifrån sina egenskaper. Precis som ni själva bör göra med era samhällen. Rubba inga balanser, begränsa inte livet, ta bara det ni behöver och kväv ingen glöd. Om ni gör det så fixar jag resten, vi har ett system för det. Ekosystemet”
Liksom planeten själv är ett stort ekosystem och bestående av flera mindre, så ser jag även mänskligheten och dess samhällen som ekosystem. Jag ser alla yrkesgrupper i samhället som arter, där alla bidrar till biologisk mångfald. Individer bidrar med sina kompetenser, erfarenheter, kontakter och verktyg i en förändringsprocess, precis som i naturen är alla lika viktiga i det som är vårt ekosystem, samhället. Jag har tidigare skrivit om turism i klimatförändring och individens val i inlägget ”Turismföretagare i klimatförändring” så jag skippar det innehållet nu och tar istället en titt på turismens framtid i den nya världen. En utrotningshotad bransch? Vår bransch skulle kunna vara en utrotningshotad art. Om inte världen ställer om rejält inom en snar framtid kommer mat, sjukvård och skydd prioriteras, inte nöjesresor. Så vad ska vi som bransch göra för att överleva? Men också – hur kan vi bidra till biologisk mångfald och ekosystem, inte bara i naturens klimatomställningen - utan också i samhällets? Vad kan vi bidra med i både naturens och samhällets förändringsprocess?Naturligtvis ska vi bli ekologiskt hållbara. Så länge som vi inte nått dit så är vi ohållbara, och det begreppet säger egentligen allt. Vill vi ha en framtid, måste vi bli helt ekologiskt hållbara. Punkt. Så hur kan turismbranschen bidra till samhället och naturen i klimatomställningen nu när ”business as usual is over”? Omställningen innebär stora förändringar för oss som vant oss vid att leva en överflödig livsstil. Det är som en utvecklingstrapp där alla befinner sig på olika steg. Längst ner står de som inte accepterat förändringen, lite längre upp står de som förstått men känner sig handlingsförlamade, sedan de som vill förändra men inte vet vart de ska börja, ännu längre upp hittar vi de som aktivt söker inspiration och stöd för att hela tiden ta nästa kliv. Beroende
Liksom planeten själv är ett stort ekosystem och bestående av flera mindre, så ser jag även mänskligheten och dess samhällen som ekosystem. Jag ser alla yrkesgrupper i samhället som arter, där alla bidrar till biologisk mångfald. Individer bidrar med sina kompetenser, erfarenheter, kontakter och verktyg i en förändringsprocess, precis som i naturen är alla lika viktiga i det som är vårt ekosystem, samhället.
Jag har tidigare skrivit om turism i klimatförändring och individens val i inlägget ”Turismföretagare i klimatförändring” så jag skippar det innehållet nu och tar istället en titt på turismens framtid i den nya världen.
En utrotningshotad bransch?
Vår bransch skulle kunna vara en utrotningshotad art. Om inte världen ställer om rejält inom en snar framtid kommer mat, sjukvård och skydd prioriteras, inte nöjesresor. Så vad ska vi som bransch göra för att överleva? Men också – hur kan vi bidra till biologisk mångfald och ekosystem, inte bara i naturens klimatomställningen – utan också i samhällets? Vad kan vi bidra med i både naturens och samhällets förändringsprocess?
Naturligtvis ska vi bli ekologiskt hållbara. Så länge som vi inte nått dit så är vi ohållbara, och det begreppet säger egentligen allt. Vill vi ha en framtid, måste vi bli helt ekologiskt hållbara. Punkt.
Så hur kan turismbranschen bidra till samhället och naturen i klimatomställningen nu när ”business as usual is over”?
Omställningen innebär stora förändringar för oss som vant oss vid att leva en överflödig livsstil. Det är som en utvecklingstrapp där alla befinner sig på olika steg. Längst ner står de som inte accepterat förändringen, lite längre upp står de som förstått men känner sig handlingsförlamade, sedan de som vill förändra men inte vet vart de ska börja, ännu längre upp hittar vi de som aktivt söker inspiration och stöd för att hela tiden ta nästa kliv. Beroende på vart man är på trappen kan man enklast kommunicera med de som är närmast sig själv. Eller förstå, minnas, hur man själv tänkte när man var fem trappsteg ner. En förståelse att ha med sig när vi kommunicerar med andra.
För att hjälpa varandra att ta stegen uppför trappen kommer det behövas inspiration, stöd, pepp, gemenskap, kunskap. Vem tar ansvar för det – politikerna? Storföretagen? Lärarna? Alla tillsammans är väl bäst, att vi alla gör det vi kan utifrån bästa förmåga. Turismbranschen är en av de få som når ut till nästintill alla i samhället på individnivå – vi når ut genom de besökare vi tar emot, de arbetstillfällen vi skapar och de branschöverskridande kontakter vi har med de som lever och verkar på samma plats som oss. Om vi använder våra kunskaper, nätverk och redskap för att bidra positivt, hur skulle det då se ut?
Vi kan skapa upplevelser som introducerar och inspirerar till en hållbar värld. Vi kan vara historieberättare och kulturbärare som förmedlar kunskap och inspiration genom minnesvärda upplevelser. Vårt jobb kan vara att bygga broar mellan kulturer och skapa förutsättningar för människomöten. Vi kan ha guide- och ledarkunskaper, vi kan vara vana vid att kommunicera med människor från alla samhällsklasser även i de mest märkliga situationer – på flera språk dessutom! Vi skulle kunna förmedla, introducera, lära ut och inspirera till allt som rör boende, mat, transporter och aktiviteter. Naturen är en del av oss och skulle så även kunna vara för våra verksamheter.
Jag skriver medvetet i form av ”skulle kunna”, för långt ifrån alla är där, långt ifrån. Men vi kan nå hit. Grunden finns där, som att vi långsamt rustats för detta uppdrag i hela vårt yrkesliv. För finns det ärligt talat någon annan bransch som har samma förutsättningar som oss att göra skillnad på individnivå?
Not everyone will make it…
Det här är hård med krass fakta. Precis som allt i naturen. Alla kommer inte klara det. Alla kommer heller inte våga ta klivet.
En del kommer vilja använda språket men inte sätta ord till handling. Det är viktigt att se skillnad på de som går den naturliga vägen, och de som önskar att de gjorde det. Vi måste tydligare urskilja green washing och ifrågasätta den.
Vi behöver se bortom vår egen bubbla, det här är något som är större än oss själva och vår verksamhet. Det här är inget ni ska använda för att få era verksamheter att överleva, tvärtom ska ni använda era verksamheter för att andra ska överleva.
Det här är en del av ”Naturen visar vägen”, en bloggserie om vår väg ut ur klimatkrisen, för om vi ska ta oss ur det här behöver vi förstå och tänka som den natur vi är och tillhör.
Vem jobbar du för? Ofta när jag föreläser brukar jag inleda med frågan ”Varför?” Som i varför vill du vara egenföretagare eller varför vill du arbeta med turism? Svaren har ofta blivit något i stil med att man vill styra över sin egen tid, spendera mer tid i naturen eller ägna sig åt sitt intresse på heltid. Jag vill säga några ord om turismens varför, men innan jag gör det så börjar jag som jag alltid gör, med just – varför?Tre snabba: 1, Varför vill du själv resa? 2, Varför vill du jobba med turism?3, Varför vill du ha turism runt ditt hem?Jag vet inte hur det är för er, men jag flickar liksom till vid den tredje frågan… Ett svagt sting på insidan, en varningsflagga eller ett skav av något slag. Vill jag verkligen ha turism runt mitt hem? Är ni fler som reagerar som jag?En lokalinvånares oro…Jag tittar närmare, varför uppstår den här känslan? Jag gillar ju tydligen att resa själv och att jobba med turism, så varför skulle jag känna osäkerhet kring att även ha turismen in på knuten?Kanske för att jag gillar lugn och ro, en känsla av att i mitt hem kunna dra mig undan och slappna av. För att jag är rädd för att inte känna att jag får vara ifred. En känsla av att vara statist i någons semesterupplevelse. Att bli sedd med oförstående ögon. En oro över att platsens butiker, nöjen och bostäder riktas till turister med ett utbud som inte fyller mitt behov eller matchar min plånbok.Kanske för att jag är rädd för att den där klippan eller gläntan där jag brukar hänga med familjen och på egen hand ska tas över av alltför många andra, för då kan de förlora sin funktion som rekreationsplats för oss. Helt enkelt lite rädd
Vem jobbar du för?
Ofta när jag föreläser brukar jag inleda med frågan ”Varför?” Som i varför vill du vara egenföretagare eller varför vill du arbeta med turism? Svaren har ofta blivit något i stil med att man vill styra över sin egen tid, spendera mer tid i naturen eller ägna sig åt sitt intresse på heltid.
Jag vill säga några ord om turismens varför, men innan jag gör det så börjar jag som jag alltid gör, med just – varför?
Tre snabba: 1, Varför vill du själv resa? 2, Varför vill du jobba med turism? 3, Varför vill du ha turism runt ditt hem?
Jag vet inte hur det är för er, men jag flickar liksom till vid den tredje frågan… Ett svagt sting på insidan, en varningsflagga eller ett skav av något slag. Vill jag verkligen ha turism runt mitt hem? Är ni fler som reagerar som jag?
En lokalinvånares oro… Jag tittar närmare, varför uppstår den här känslan? Jag gillar ju tydligen att resa själv och att jobba med turism, så varför skulle jag känna osäkerhet kring att även ha turismen in på knuten? Kanske för att jag gillar lugn och ro, en känsla av att i mitt hem kunna dra mig undan och slappna av. För att jag är rädd för att inte känna att jag får vara ifred. En känsla av att vara statist i någons semesterupplevelse. Att bli sedd med oförstående ögon. En oro över att platsens butiker, nöjen och bostäder riktas till turister med ett utbud som inte fyller mitt behov eller matchar min plånbok. Kanske för att jag är rädd för att den där klippan eller gläntan där jag brukar hänga med familjen och på egen hand ska tas över av alltför många andra, för då kan de förlora sin funktion som rekreationsplats för oss. Helt enkelt lite rädd för att de platser och upplevelser som betyder mycket för mig nära ska tas ifrån mig. Att bli undanskuffad för att en besökares behov är viktigare att tillfredsställas än mina egna. Känslan jag får baseras både på mina egna erfarenheter, men också hur jag känner för locals som redan drabbats i andra delar av världen. Det finns till och med ett ord som beskriver känslan i det här, ”solastalgia”. Solastalgia är en existentiell form av sorgsenhet upplevd till följd av ödeläggelsen av en älskad hemmamiljö.
Är det så här andra kan känna som är bosatta på de platser jag reser till? Så när jag reser, borde jag alltså göra allt jag kan för att de inte ska behöva känna så. När jag reser ska jag göra det så tacksamt och ödmjukt jag bara kan. Vara en gäst som inte tar utan bidrar.
Att arbeta med turism Jag arbetar med turism också. Alltså bör jag arbeta så vår bransch inte får våra lokalinvånare att känna som jag själv gör? Det innebär att skapa förutsättningar för ömsesidigt värdefulla möten och utbyten. Likaså den lokala naturen behöver vårt stöd, kan vi ha ett finger med i besökarens påverkan både på miljön och klimatet under sin resa till och hos oss?
Att ställa sig frågan varför är så viktig… Varför vill du ha turism runt ditt hem? Varför vill du jobba med turism? Varför vill du själv ut och resa?
Möten med lokalsamhället
I samband med en av mina föreläsningar för en tid sedan presenterades jag för en man som fick höra att jag var där för att föreläsa om hållbar turism. Hans reaktion just då, var något som han senare ville förklara, så några timmar senare kom han och satte sig hos mig. Han berättade att han var irriterad på turismföretagare av olika anledningar, att det i hans nordiska hemland fanns flera exempel på när turismen inte rimmar väl med lokalsamhället och miljön.
Jag berättade att det faktiskt är just det där jag föreläser om, att jag är en av få som gör det (eller ensam om det). Jag tillhör inte skaran som lyfter turismens ekonomiska potential eller hur tacksamma invånarna borde vara för allt som de kan dra nytta av. (Jag vet vad ni tänker… men det är stor skillnad på att säga till en local att “Du ska vara glad för att vi bedriver turism här” istället för att fråga “Gläds du av att vi bedriver turism här?”.)
Jag lyfter frågor ur framförallt lokalsamhällets och naturens perspektiv. Många gånger handlar de branschforum jag rör mig i om turismföretagens rättigheter och viktiga roll, men jag tycker man glömmer den stora poängen:
Vi turismaktörer finns här för de andra, inte för oss själva.Vi finns här för att locals och besökare ska få positiva möten. Vi finns här för att värna den lokala naturen och i samverkan med andra balansera vår påverkan på den.
Vem jobbar du för?
Naturen visar vägen – del 2 ”Naturen visar vägen” är en bloggserie om vår väg ut ur klimatkrisen, för om vi ska ta oss ur det här behöver vi förstå och tänka som den natur vi är och tillhör.
Klimatförändring och klimatanpassning. Att vi nu tagit klivet in i en klimatförändring som bara kommer förvärras de närmaste decennierna är inte längre en nyhet och inget jag kommer skriva mer om här, mer än att konstatera det. Att vi fortfarande har en chans att ändra utvecklingen om vi minskar våra utsläpp till noll och binder den koldioxid som finns i atmosfären är också allmänt känt. Utöver detta bör vi också värna den biologiska mångfalden så att våra ekosystem inte rubbas eftersom att det i sin tur leder till ett rubbat klimat. Lika känt är det också att vi generellt sett inte gör något åt det, trots den fakta vi matas med, och det vi upplever och ser med våra egna ögon. Så, vi behöver anpassa oss till det här scenariot. I Sverige bör vi gå från att leva som att vi har över fyra jordklot till det endaste vi faktiskt har. Det kan ju i ett ekonomiskt tänk också jämföras lite med att leva på sina barn och barnbarns pengar, men den budget vi pratar om här är inte i kronor utan i co2.Att börja leva inom ramen för vår egen budget handlar helt enkelt om att minska vår förbrukning, konsumtion och resande med tre fjärdedelar. Hur påverkar det turismindustrin? Ja, säg det… Eller snarare, hur borde det påverka turismindustrin? Om vi som företag och individer ska minska vår klimatpåverkan med tre fjärdedelar – hur skulle det se ut? Skulle ni som företag eller organisation fixa det? Skulle du fixa det privat? Sen tänker vi på gästerna. Även om vi själva inte vill förändra vårt sätt att leva och arbeta, vad händer om nästan alla gäster gör det? Hur kommer det påverka oss och vår verksamhet? Även om man själv inte vill leda förändringen eller kanske rent av inte
Klimatförändring och klimatanpassning.
Att vi nu tagit klivet in i en klimatförändring som bara kommer förvärras de närmaste decennierna är inte längre en nyhet och inget jag kommer skriva mer om här, mer än att konstatera det. Att vi fortfarande har en chans att ändra utvecklingen om vi minskar våra utsläpp till noll och binder den koldioxid som finns i atmosfären är också allmänt känt. Utöver detta bör vi också värna den biologiska mångfalden så att våra ekosystem inte rubbas eftersom att det i sin tur leder till ett rubbat klimat. Lika känt är det också att vi generellt sett inte gör något åt det, trots den fakta vi matas med, och det vi upplever och ser med våra egna ögon.
Så, vi behöver anpassa oss till det här scenariot. I Sverige bör vi gå från att leva som att vi har över fyra jordklot till det endaste vi faktiskt har. Det kan ju i ett ekonomiskt tänk också jämföras lite med att leva på sina barn och barnbarns pengar, men den budget vi pratar om här är inte i kronor utan i co2. Att börja leva inom ramen för vår egen budget handlar helt enkelt om att minska vår förbrukning, konsumtion och resande med tre fjärdedelar.
Hur påverkar det turismindustrin?
Ja, säg det… Eller snarare, hur borde det påverka turismindustrin? Om vi som företag och individer ska minska vår klimatpåverkan med tre fjärdedelar – hur skulle det se ut? Skulle ni som företag eller organisation fixa det? Skulle du fixa det privat?
Sen tänker vi på gästerna. Även om vi själva inte vill förändra vårt sätt att leva och arbeta, vad händer om nästan alla gäster gör det? Hur kommer det påverka oss och vår verksamhet? Även om man själv inte vill leda förändringen eller kanske rent av inte ens tar klimatutmaningen på allvar – vad händer den dagen om världen ställer om? Finns det scenariot i er SWOT-analys? Vad händer med svensk besöksnäring om våra gäster ställer om före oss? Jag tror de senaste två årens pandemi gett oss svaret på den frågan. Hade vi agerat annorlunda om vi såg den komma? Nu ser vi klimatförändring med enorma klimatanpassningar till följd – är ni beredda den här gången?
Jag håller med om att det här är en enorm fråga, den utmanar mig själv, den utmanar oss alla. Den är nog inte riktigt redo att lyftas i det offentliga än, men det är hög tid att vi som jobbar inom branschen själva börjar fundera på det, vad vi vill svara när vi väl står där.
Det sägs att…
”Men turismen är så viktig för människor, den behövs, den gör gott”. Ja, väl skött gör den gott. Väl skött är den helt fantastisk! Men vart går då gränsen? Den gör gott för människor, men inte alltid gott för planeten och klimatet. Någonstans går gränsen för vad som är hållbart. Det finns tillfällen då det gör mer nytta än skada, och det finns tillfällen då den gör mer skada än nytta. När är det befogat att spränga sin ”klimatbudget”? Kan vi räkna hem klimatvinster med de utsläpp vi genererar? En handen-på-hjärtat-tanke vi bör ställa oss själva, om inte förr så nu.
”Människor kommer aldrig sluta resa”. Är det verkligen sant… hur har det sett ut de senaste två åren? Att människor inte vill sluta resa är en annan sak. Även om vi fortsätter resa, på vilket sätt bör vi då resa? Och hur behöver branschen anpassa sig till det nya resemönstret och de krav som kommer ställas på våra boendeanläggningar, restauranger och aktivitetsföretag?
”Våra gäster vill ha det så” skulle kunna vara en slogan som passar in på många turismföretag och destinationer idag. Samtidigt som man talar om vikten av att vända sig till just den marknad och målgrupp man vill ha, att skapa personas och riktade kampanjer till ”drömkunden”. Här uppstår en krock… För vart går gränsen? När ska man ge gästerna det de vill ha, och när ska man vända sig till de gäster man själv vill ha? Ska vi själva sätta gränserna för vad vår verksamhet klarar av, eller ska vi låta gästerna göra det?
”Det är inte vi som behöver ändra oss, det är alla andra”. Tänk att de nog säger samma sak. Vi kan inte ändra dem, men vi kan ändra oss själva och vårt sätt att leva och arbeta. Jag upplever att många tänker svart eller vitt här… att om inte hela branschen, landet, världen, whatever ändrar sig samtidigt så kommer inte jag heller ändra mig. En slags väntan på att någon annan ska ta steget eller säga till oss vad vi ska göra. Men alla har vi olika förutsättningar och det finns ingen mall – så vi behöver själva göra det vi kan med de redskap och kunskaper som vi har.
Fria individer
Det är lätt att tänka att ansvaret ligger hos företagen, media, organisationerna eller politikerna. Men vad består de av? Individer. Det är individerna som behöver förändras, det är individerna som står för förändringen. Det vi som individer kan göra är att förändra det vi kan förändra inom vår del av världen, inom våra arbetsplatser, inom våra hem. Det finns ingen annan.
Hur är det nu – kan ni er Harry Potter? Jag tänker på scenen i ”Fången från Azkaban” där Harry in i det sista väntar på att någon annan ska kliva fram och rädda Sirius Black från dementorerna. Men till slut inser han att den han väntat på är han själv. I sista stund använder han all sin kraft för att avlägsna de mörka hoten och livet återvänder till Sirius.
Kanske den du väntar på är du själv.
Vad vill du göra?
Jag kan såklart inte avgöra vad som är rätt eller fel för någon annan, jag vill inte ens säga vad jag tycker att någon annan borde göra. Vi har alla olika förutsättningar och viljor. Det som funkar för någon passar inte en annan, det som går bra på en plats håller inte på en annan osv.. Det jag vill med den här texten är att få oss att tänka i nya banor, på vad vi själva kan göra och vad vi vill göra.
Vi är trots allt alla fria individer och beslutet att agera, i vilken riktning det än är, ligger hos oss själva.
Linda Staaf Grundare Woods & Water och initiativtagare till Let’s Meet & Talk
Japp, ni läste rätt - nu tar vi sikte inte bara på året som kommer, utan på den tid som kommer om 100 år...Woods & Water of Sweden ser en oro i att de klimatförändringar och den klimatutmaning vi står inför kommer att påverka vår natur och vår tillgång till friluftsliv i framtiden. Att vi i turismbranschen och alla ni resenärer/besökare kan påverka framtiden genom de val vi väljer att göra idag. För att bidra till ökad förståelse och för att sätta viktiga branschfrågor i rampljuset genomför vi under 2021 initiativet Let's Meet & Talk. Ett videoprojekt som ni kan följa på www.letsmeetandtalk.se Här kommer vi träffa företrädare för svensk turism och friluftsliv på lokal, regional och nationell nivå för att tillsammans med dem prata på djupet om utmaningar och möjligheter för ett mer långsiktigt arbete med en hållbar utveckling av turism och friluftsliv. Så att våra barnbarns barn får samma tillgång till svensk friluftsliv som vi själva har idag. Välkomna att följa oss även på denna resan! Foton: Jesper Anhede (www.anhede.se)
Japp, ni läste rätt – nu tar vi sikte inte bara på året som kommer, utan på den tid som kommer om 100 år…
Woods & Water of Sweden ser en oro i att de klimatförändringar och den klimatutmaning vi står inför kommer att påverka vår natur och vår tillgång till friluftsliv i framtiden. Att vi i turismbranschen och alla ni resenärer/besökare kan påverka framtiden genom de val vi väljer att göra idag.
För att bidra till ökad förståelse och för att sätta viktiga branschfrågor i rampljuset genomför vi under 2021 initiativet Let’s Meet & Talk. Ett videoprojekt som ni kan följa på www.letsmeetandtalk.se Här kommer vi träffa företrädare för svensk turism och friluftsliv på lokal, regional och nationell nivå för att tillsammans med dem prata på djupet om utmaningar och möjligheter för ett mer långsiktigt arbete med en hållbar utveckling av turism och friluftsliv. Så att våra barnbarns barn får samma tillgång till svensk friluftsliv som vi själva har idag.
”Rädda STF” hörs från höger till vänster. ”Sedan 1885 har vi guidat till många resor och gjort det möjligt för människor att upptäcka Sverige.” skriver de, till och med gjort en film i svart-vitt med gamla bilder och sorgsen musik, som om att STF är på väg ner i graven för gott och framöver kommer vi svenskar inte längre kunna upptäcka vårt land. Det skär i hjärtat på mig, men inte på det sätt som var avsikten med filmen och texterna. Istället blir jag ledsen över att se hur STF centralt endast lyfter upp problematiken för just STF centralt, och helt förbiser alla de vandrarhem runt om i Sverige som drivs av familjer med exakt samma problem, om inte ännu större. STF består av olika delar, tycker inte riktigt de varit tydliga med det här. Här finns ett 60-tal lokalavdelningar, en centralorganisation samt en massa vandrarhem som drivs av privata aktörer, som alla betalar en stor del av sin omsättning till STF för att få synas i deras kanaler, s.k. franchisetagare. STF centralt – alltså huvudorganisationen är den juridiska och ekonomiska enhet som nu lyfter sina problem i media. De har hand om fjällstugor samt driver fjällstationerna och ett fåtal andra boendeanläggningar runt om i Sverige. Alla människorna som jobbar här, om de inte är ideella såklart, är anställda med allt vad det innebär, och sitter inte i skiten på samma sätt som de egenföretagare som driver vandrarhemmen gör i dagens läge. Ja, det är jättesynd, ja, det är jättetråkigt, jag vill också ha kvar STF, jag vill också att de ska fortsätta med sin verksamhet i fjällen. Men det som stör mig så i hela det här är hur jag tycker de på ett sätt mörkar sina egna franchisetagares situationer i det här. För i det här ”upptäcka ditt
”Rädda STF” hörs från höger till vänster. ”Sedan 1885 har vi guidat till många resor och gjort det möjligt för människor att upptäcka Sverige.” skriver de, till och med gjort en film i svart-vitt med gamla bilder och sorgsen musik, som om att STF är på väg ner i graven för gott och framöver kommer vi svenskar inte längre kunna upptäcka vårt land. Det skär i hjärtat på mig, men inte på det sätt som var avsikten med filmen och texterna. Istället blir jag ledsen över att se hur STF centralt endast lyfter upp problematiken för just STF centralt, och helt förbiser alla de vandrarhem runt om i Sverige som drivs av familjer med exakt samma problem, om inte ännu större.
STF består av olika delar, tycker inte riktigt de varit tydliga med det här. Här finns ett 60-tal lokalavdelningar, en centralorganisation samt en massa vandrarhem som drivs av privata aktörer, som alla betalar en stor del av sin omsättning till STF för att få synas i deras kanaler, s.k. franchisetagare.
STF centralt – alltså huvudorganisationen är den juridiska och ekonomiska enhet som nu lyfter sina problem i media. De har hand om fjällstugor samt driver fjällstationerna och ett fåtal andra boendeanläggningar runt om i Sverige. Alla människorna som jobbar här, om de inte är ideella såklart, är anställda med allt vad det innebär, och sitter inte i skiten på samma sätt som de egenföretagare som driver vandrarhemmen gör i dagens läge.
Ja, det är jättesynd, ja, det är jättetråkigt, jag vill också ha kvar STF, jag vill också att de ska fortsätta med sin verksamhet i fjällen. Men det som stör mig så i hela det här är hur jag tycker de på ett sätt mörkar sina egna franchisetagares situationer i det här. För i det här ”upptäcka ditt land” och ” En viktig del av STF, och en förutsättning för att kunna upptäcka Sverige, är våra boenden runt om i landet.” är att centralorganisationen tycks ta på sig all cred för dessa boenden runt om i landet. Men vandrarhemmen drivs ju huvudsakligen av lokala företagare. Många gånger av familjer, där inkomsterna från vandrarhemmet är familjens enda inkomstkälla. Dessa franchisetagare får inget stöd från STF centralt i detta nu, tvärtom så är de än idag med och betalar till centralorganisationen för att få vara en del av dess nätverk. STF beklagar sig på sin webbplats för att de provisionsbaserade inkomsterna nu minskar för centralorganisationen, alltså deras inkomster från dessa företagare. Jo visst, men kunde väl varit på sin plats att även beklaga att just dessa företagare, STF partners, sitter i precis samma tuffa sits, om inte ännu värre. På STFs webbplats kan man läsa om alla fördelar man har av att ansluta sitt vandrarhem till STF, få av dem har ett värde idag, jag skulle nu hellre se en lista på vad STF gör för att stötta sina franchisetagare i den storm som nu råder.
Det hade varit mer rätt av STF att lyfta fram hela problemet – dvs föreningen har problem och behöver stöd på det sätt som man just nu efterfrågar – bidrag och presentkortsköp. Men också att franchisetagarna på vandrarhemmen, också är i akut behov av stöd och tips på hur man kan hjälpa dem på bästa sätt. Det bästa sättet är supporta lokala vandrarhem är att betala för en övernattning eller fler, en liten stödfika hjälper inte att rädda upp företag som sitter på fastigheter med höga kostnader för hyra och underhåll. Om du vill bli medlem för att stötta, bestäm då också vem du vill ge pengarna till – det är bara i de fall du är en ny medlem och tecknar medlemskapet på ett lokalt vandrarhem som just det vandrarhemmet får ta del av kakan, i annat fall går allt till centralorganisationen och dess verksamhet.
Så absolut – bli medlem, stötta centralorganisationen, men gör inte som STF själva och glöm bort franchisetagarna i det här. Att du ger dina bidrag i form av medlemskap, presentkortsköp eller swishbidrag till STF centralt kommer inte gynna vandrarhemmen runt om i landet i nuläget. Så om du vill att det ska fortsätta finnas STF-vandrarhem, inte bara på kalfjället, se då till att gynna dina lokala vandrarhem i dessa tider.
// Linda,
F.d. vandrarhemsvärd på STF-vandrarhem. Idag turismföretagare på Woods & Water och lokalpatriot med passion för hållbar turismutveckling.
Vet ni vad – under hösten gick jag och pratade om att 2020 skulle kunna vara året då jag inte lämnade Östergötland. Lite som i ett led av att verkligen visa vad jag står för – att man inte behöver åka långt för att uppleva en massa, och att man i alla fall under ett års tid kan få det man behöver i upplevelseväg på hemmaplan. Men nu blev det inte så, och anledningen till det är att jag har min familj bosatt i grannregionen och att jag hade lite arbetsresor inplanerade. Sen kom Corona – och min ”Stanna i Östergötland hela 2020” blev nästan lite av en realitet för gemene man här i länet. Men här kommer ändå min lista med de saker jag kommer göra i Östergötland under året. Notera att detta verkligen är MIN lista. En lista som denna ser ju olika ut för beroende på vem man frågar – så om du inte gillar min lista, gör din egen och dela den – så hjälps vi åt att lyfta utbudet i Östergötland i år! Tagga gärna med #svemesteriöstergötland(Av hållbarhetsskäl så väljer jag att inte lyfta fram avskilda platser i naturen utan infrastruktur för logistik och renhållning, gör gärna det du också.) Mitt Östergötland: 1, Vardagsmysa på Ombergs Turisthotell. Gjorde detta med vänner i januari och vill göra det ännu fler gånger. Att bo på hotellet när det är lågsäsong (eller vardag vår och höst) är som att få salongerna för sig själv, läsa tidningen i ro framför brasan, eller ta något drickbart på balkongen med Vätternutsikt innan en middag i restaurangen väntar… www.ombergsturisthotell.se 2, Vräka i mig vacker vegankost från Open New Doors Älskar gamla tågstationer, älskar grönsaker. Så självklart älskar jag också veganbistron Open New Doors inrymd i den charmiga forna tågstationen i Sya utanför
Vet ni vad – under hösten gick jag och pratade om att 2020 skulle kunna vara året då jag inte lämnade Östergötland. Lite som i ett led av att verkligen visa vad jag står för – att man inte behöver åka långt för att uppleva en massa, och att man i alla fall under ett års tid kan få det man behöver i upplevelseväg på hemmaplan. Men nu blev det inte så, och anledningen till det är att jag har min familj bosatt i grannregionen och att jag hade lite arbetsresor inplanerade. Sen kom Corona – och min ”Stanna i Östergötland hela 2020” blev nästan lite av en realitet för gemene man här i länet.
Men här kommer ändå min lista med de saker jag kommer göra i Östergötland under året. Notera att detta verkligen är MIN lista. En lista som denna ser ju olika ut för beroende på vem man frågar – så om du inte gillar min lista, gör din egen och dela den – så hjälps vi åt att lyfta utbudet i Östergötland i år! Tagga gärna med #svemesteriöstergötland (Av hållbarhetsskäl så väljer jag att inte lyfta fram avskilda platser i naturen utan infrastruktur för logistik och renhållning, gör gärna det du också.)
Mitt Östergötland:
1, Vardagsmysa på Ombergs Turisthotell. Gjorde detta med vänner i januari och vill göra det ännu fler gånger. Att bo på hotellet när det är lågsäsong (eller vardag vår och höst) är som att få salongerna för sig själv, läsa tidningen i ro framför brasan, eller ta något drickbart på balkongen med Vätternutsikt innan en middag i restaurangen väntar… www.ombergsturisthotell.se
2, Vräka i mig vacker vegankost från Open New Doors Älskar gamla tågstationer, älskar grönsaker. Så självklart älskar jag också veganbistron Open New Doors inrymd i den charmiga forna tågstationen i Sya utanför Mjölby. Både massa god mat och bakverk – som äts på plats eller tas med i matlådor. Ett måste när man passerar Mjölbytrakten, och helt klart värt en omväg. Uppskattat även av köttätare! 🙂 www.opennewdoors.se
3, Paddla kajak och cykla MTB på Omberg med Woods & Water of Sweden Detta ska jag göra säkert 100 gånger i år! Skojar inte! För det är ju vad jag gör ‘for a living’ liksom. Guidade turer med MTB på Omberg, och kajakpaddlingar till Ombergs grottor, eller stränder. Samt vandringar och lite annat… Är jag inte nån annanstans i Östergötland så är jag ju här ? www.woodsandwater.se
4, Fika hos Hanna och Lovisa på STF Stocklycke Vandrarhem & Café Kommer jag göra säkert 50 ggr! Älskar miljön och den goda, lokalodlade maten och bakverken. Och så är det alltid mysigt att prata lite med tjejerna som jobbar här. I helgen låg jag i gräset framför deras hus och liksom avundades dem som kommer hit och övernattar här, får nog se till att göra det igen även jag. Det är ju nåt visst med att äta frukosten vid bokskogen och sedan veta att man har hela dagen framför sig på Omberg och allt som finns att göra där. www.stocklycke.se
5, Paddla kajak hos DoTheNorth i S:t Annas skärgård Förra året var jag här tre gånger, och i år ska jag tillbaka igen. Visserligen då som kajakguide. Här bokar man liksom en helhet där kajak, all friluftsutrustning och mat ingår – och man är ute ett par dagar. En totalpaketerad upplevelse i skärgården helt enkelt. Allt håller hög kvalitet – både utrustningen och hur allt är organiserat. www.dothenorth.com
6, Kura höstmys och ”jobba hemifrån” på Väderstad Centralkonditori Lugna vardagar, särskilt på hösten, då är det lite färre gäster på konditoriet. Då brukar jag ta med mig datorn och sitta och jobba härifrån under några timmar. Får så mycket gjort här, och de får sälja så många koppar té och kardemummabullar till mig… Win-win. Ofta svänger vi också förbi här på spontanfika eller take-away (Jag använder eget internet, köper nytt fika en gång i timmen och skulle heller aldrig sitta där när det är många andra gäster i behov av sittplatser.) www.centralkonditori.se
7, En middag på Hörnet i Vadstena Som jag längtar! Hängde mycket här förr, men har liksom inte hunnits med på sista tiden. Men jag längtar alltid till Hörnet. De blir ofta fullbokade så var ute i god tid. En riktigt fin och mysig kvarterskrog med god mat, en av de bästa i Östergötland enligt White Guide. Så glad att ha den på gångavstånd. www.restauranghornet.se
8, Bostället Vedugnsbageri: Har inte varit här än, fast jag tänkt det så många gånger… Och för att alla tjatar om hur bra och mysigt det är. Så ja, 2020 blir året då jag får tummen ur och tar mig iväg hit till ladugården utanför Linköping och äter gott bröd på lokalt odlat surdegsmjöl! www.bostallets.se
9, Fika och bo över på Borkhult lapphem: Ett mysigt ställe i skogen utanför Åtvidaberg, cool byggnad med både café och B&B, och här händer det en massa grejer, blir inte förvånad om systerparet som driver det plötsligt brister ut i sång! Så fint inrett, så där perfekt avskalat och enkelt. En pärla verkligen. Sätt er ner när ni kollar in deras webb, allt är så fint så man nästan trillar omkull. www.borkhult.se
10, UrNatur. (punkt) Alltså, ni som vet, ni vet. Man behöver bara säga så – UrNatur. Sen ser man saliga blickar i rummet. För er som inte vet vad jag menar när jag säger UrNatur – så googla, så sitter ni också snart med samma blick som alla andra. Det här är ett stycke paradis på jorden, man hyr in sig i en egen stuga/koja/trädtoppshus i vacker skog, lagar sin mat (odlad här på gården) i utomhusköket vid sjön och bara njuter och slappnar av. Kanske på sin höjd paddlar lite, tar en bastu eller går en promenad i skogen. Jag brukar bo över här någon gång om året. Ligger söder om Ödeshög. www.urnatur.se
Dessutom ska jag: 11, Åka till Verklighetens Gård och deras mysiga handelsbod. Söder om Linköping. Här finns också ställplatser och snart även naturlogi för er som vill bo över. Och en massa djur på gården. Och ett coolt halmhus! www.verklighetensgard.se 12, Prova-på-kajakpaddling i Medevi. Ja, jag är ju en av guiderna som lär ut detta, men kul ska det bli! www.woodsandwater.se 13, Gå en guidad tur med Åse på Wettersaga – älskar att höra hennes berättelser från Omberg, framförallt om Alvastra Kloster och Ellen Key. www.wettersaga.se 14, Åka skidor på Ombergsliden när snön kommer tillbaka… www.ombergsliden.se 15, Åka långfärdsskridskor på fina östgötaisar 16, Äta på mysiga Ladugård 206 utanför Vadstena www.ladugard206.seHär händer det alltid nåt nytt! 17, Loppisshoppa – på Antikladan vid södra infarten till Vadstena 18, Glida Zipline i Ombergs bokskog – älskar’t. Jobbar ju här också…. www.ziplines.se 19, Borghamn Strand har fått nytt liv – här ska det fikas, badas, cyklas, paddlas, vandras och njutas i sommar! Bo över! Ligger vid Ombergs norra fot. www.borgham.com 20, Äta pizza och dricka vin på Östergötlands enda vingård! Bo över kan man också göra om man nu inte har chaufför med sig…. www.sartshogavingard.se
Listan gjord av Linda Staaf, som driver Woods & Water of Sweden och Omberg Zipline i västra Östergötland.
Vill du också dela din lista? – Nämn 5-20 saker som du gärna gör i Östergötland. – Lägg gärna till en bild eller fler. – Undvik att nämna avlägsna platser i naturen dit man av hållbarhetsskäl inte vill få för mycket besökare pga ex. parkerings-, slitage- eller renhållningsproblem. – Tagga #svemesteriöstergötland och dela i dina sociala kanaler. – Uppmana gärna andra att göra detsamma.
(English below)Kommer vår verksamhet att påverkas av Coronakrisen? Det tror vi inte. Det är så klart svårt att säga än, men i nuläget ser det ur som att våra aktiviteter kommer fungera även genom Coronakrisen och här är anledningarna till det: -Vi jobbar uteslutande med små grupper och privata sällskap. Hos oss kan det vara bara ert lilla sällskap och inga andra. -Vi är verksamma utomhus – vilket vi är glada för idag då smittan inte sprids lika lätt ute i friska luften. Våra aktiviteter kräver inte heller någon som helst närkontakt med andra personer, vi kan utan problem hålla det avstånd på två meter som rekommenderas. -Här kan man hyra utrustning för att spendera dagen, helgen eller veckan på egen hand i naturen. Vi hyr ut kajaker, mountainbikes och friluftsutrustning. -De hotell och boenden vi samarbetar med är alla små, exempelvis vid konferens kan ert sällskap bli ensamma på hela anläggningen – gäller ex Ombergs Turisthotell eller hyr hela huset som STF Stocklycke och STF Tåkern vandrarhem erbjuder. Dahlströmska gården i Vadstena är också ett mycket bra exempel på mindre boendeanläggning. Privatpersoner som bor här kan också lätt dra sig undan från andra, det är små anläggningar med få övernattande gäster, framförallt vardagar. Mitt i veckan kan ni få ställena för er själva. -Vi vet ännu inte vilka restriktioner som restaurangverksamhet kommer medföra, men vi erbjuder utomhusmatlagning för mindre grupper, tar ofta med picknickpaket ut på våra turer och kan ordna med catering. Vandrarhemmen har även kök där gäster som hyr hela huset även kan laga sin egen mat. Om ni har några frågor kring Corona och våra aktiviteter så hör bara av er – tillsammans hjälps vi åt att skapa säkra, trygga och fortfarande underbara naturupplevelser tillsammans. Det är trots allt i naturen vi hör hemma och kan
(English below)
Kommer vår verksamhet att påverkas av Coronakrisen?
Det tror vi inte. Det är så klart svårt att säga än, men i nuläget ser det ur som att våra aktiviteter kommer fungera även genom Coronakrisen och här är anledningarna till det:
-Vi jobbar uteslutande med små grupper och privata sällskap. Hos oss kan det vara bara ert lilla sällskap och inga andra.
-Vi är verksamma utomhus – vilket vi är glada för idag då smittan inte sprids lika lätt ute i friska luften. Våra aktiviteter kräver inte heller någon som helst närkontakt med andra personer, vi kan utan problem hålla det avstånd på två meter som rekommenderas.
-Här kan man hyra utrustning för att spendera dagen, helgen eller veckan på egen hand i naturen. Vi hyr ut kajaker, mountainbikes och friluftsutrustning.
-De hotell och boenden vi samarbetar med är alla små, exempelvis vid konferens kan ert sällskap bli ensamma på hela anläggningen – gäller ex Ombergs Turisthotell eller hyr hela huset som STF Stocklycke och STF Tåkern vandrarhem erbjuder. Dahlströmska gården i Vadstena är också ett mycket bra exempel på mindre boendeanläggning. Privatpersoner som bor här kan också lätt dra sig undan från andra, det är små anläggningar med få övernattande gäster, framförallt vardagar. Mitt i veckan kan ni få ställena för er själva.
-Vi vet ännu inte vilka restriktioner som restaurangverksamhet kommer medföra, men vi erbjuder utomhusmatlagning för mindre grupper, tar ofta med picknickpaket ut på våra turer och kan ordna med catering. Vandrarhemmen har även kök där gäster som hyr hela huset även kan laga sin egen mat.
Om ni har några frågor kring Corona och våra aktiviteter så hör bara av er – tillsammans hjälps vi åt att skapa säkra, trygga och fortfarande underbara naturupplevelser tillsammans. Det är trots allt i naturen vi hör hemma och kan känna oss som tryggast.
För Woods & Water of Sweden innebär Coronautbrottet ingen som helst förändring i vårt dagliga arbete. Detta tack vare vårt hållbarhetstänk sedan några år tillbaka som till stor del bygger på småskalighet med få deltagare per aktivitet, en regional och nationell marknad och samarbete med andra småskaliga boendeanläggningar och lantbrukare.
How does the Corona virus affect our business?
Not much, and we are so thankful for that. Here are the reasons for that:
-We work mainly with really small groups or individuals. You and your family/friends/company can be our only guests.
-We work outdoors, always, all the time. The virus does not infect the same way outdoors as it does indoors, and we can easily keep the 2 meter distance recommended between participants in our groups.
-At WW you can rent outdoor equipment and spend time outdoors on your own. We have for rent: kayaks, mountainbikes and outdoor equipment such as outdoor kitchen, tents etc…
-The hotels we are working with are tiny, you can easily spend time alone here without getting too close to other people. At UrNatur you can have your own hut in the woods. If you arrive during weekdays off season you can probably have the place all for yourself.
-We still don’t know how this will affect restaurants, but we do outdoor cooking, and we have picnics during some of our tours. Some of the hostels also have kitchens where you can cook your own meals. And we offer catering.
If you have any worries or questions please let us know and we will help make your stay and your outdoor adventures with us as safe and amazing as possible.