Jag deltog nyligen i en världsomspännande digital konferens om ”Resilience for Tourism – a roadmap for recovery and beyond”. Namnet antydde att det skulle kunna vara till hjälp för branschens väg fram och ur klimatkrisen, det var i alla fall så jag tolkade det. Så fel jag hade. Även om man inledde mötet med att nämna just att klimatkrisen och den biologiska massutrotningen var större hot än den pågående pandemin så handlade innehållet bara om hur man bygger resilienta företag som ska kunna stå emot båda pandemier och naturkatastrofer och ändå fortsätta…. i stort som business as usual.Vill vi inte ha en roadmap for recovery and beyond för klimatet? Borde vi inte, i första hand, ha en roadmap för naturens recovery and beyond, istället för hur vi ska återhämta vår business efter allt den drabbats av, till följd av att vi inte har en roadmap för naturens recovery? Hängde ni med? Det här med symptom och orsak alltså… Så återigen… För vem ska vi ha en motståndskraftig turismindustri? Vem jobbar du för? Hur kan du använda din verksamhet för att bidra till återställandet av den ekologiska balansen vi kommit att rubba? Linda StaafGrundare Woods & Water ------------
Jag deltog nyligen i en världsomspännande digital konferens om ”Resilience for Tourism – a roadmap for recovery and beyond”. Namnet antydde att det skulle kunna vara till hjälp för branschens väg fram och ur klimatkrisen, det var i alla fall så jag tolkade det. Så fel jag hade.
Även om man inledde mötet med att nämna just att klimatkrisen och den biologiska massutrotningen var större hot än den pågående pandemin så handlade innehållet bara om hur man bygger resilienta företag som ska kunna stå emot båda pandemier och naturkatastrofer och ändå fortsätta…. i stort som business as usual.
Vill vi inte ha en roadmap for recovery and beyond för klimatet? Borde vi inte, i första hand, ha en roadmap för naturens recovery and beyond, istället för hur vi ska återhämta vår business efter allt den drabbats av, till följd av att vi inte har en roadmap för naturens recovery? Hängde ni med? Det här med symptom och orsak alltså…
Så återigen… För vem ska vi ha en motståndskraftig turismindustri? Vem jobbar du för? Hur kan du använda din verksamhet för att bidra till återställandet av den ekologiska balansen vi kommit att rubba?
I min bloggserie ”Naturen visar vägen” tittar jag på dagens arbetsmodeller och strukturer utifrån naturens perspektiv. Vi lever inte hållbart idag, och vi behöver ändra på mycket – då är naturen den vägvisare vi behöver. Kanske kan en del tänka att det här synsättet inte berör dem eller att det här är för flummigt, något som bara är intressant för de som gillar biologi? Tänk en gång till. Finns det något av det du lever av eller med idag som inte är hämtat från naturen? Vi bränner både ekologi och ekonomi utan långsiktighet. Det borde inte bara handla om att håva in pengar här och nu, de ingreppen vi gör på naturen idag påverkar livet lokalt och globalt i hundratals år framöver.Om vi tänker oss 250 år fram i tiden… Hur ekologiskt OCH ekonomiskt fattiga kommer vi inte vara då? Att förbruka naturens resurser är att förbruka framtida kapital. Och på vägen dit bidrar vi till sabbat klimat... Sen då, när naturresurserna är slut eller deras funktioner ej intakta? Vilka människor kan leva i ett område där alla naturresurser är förbrukade? Vårt samhälle beter sig kollektivt som en yvig tonåring som lever livet och planet-partajar som om det inte fanns en morgondag. Men det finns säkert några kloka vuxna på avgörande positioner där ute som ser det ologiska och ohållbara i det sätt vi nyttjar våra resurser idag. Till dem vill jag säga – är det inte dags att sluta curla nu? --- Jag är outtröttlig och outtömlig när det gäller de här frågorna och jag är det perfekta bollplanket för företag eller organisationer som vill se objektivt på sitt arbete eller hitta nya vägar fram. Jag har föreläst för och coachat hundratals individer hittills, men vill nå ut till fler. Har du en arena för mig? DM, tack!
I min bloggserie ”Naturen visar vägen” tittar jag på dagens arbetsmodeller och strukturer utifrån naturens perspektiv. Vi lever inte hållbart idag, och vi behöver ändra på mycket – då är naturen den vägvisare vi behöver.
Kanske kan en del tänka att det här synsättet inte berör dem eller att det här är för flummigt, något som bara är intressant för de som gillar biologi? Tänk en gång till. Finns det något av det du lever av eller med idag som inte är hämtat från naturen?
Vi bränner både ekologi och ekonomi utan långsiktighet. Det borde inte bara handla om att håva in pengar här och nu, de ingreppen vi gör på naturen idag påverkar livet lokalt och globalt i hundratals år framöver. Om vi tänker oss 250 år fram i tiden… Hur ekologiskt OCH ekonomiskt fattiga kommer vi inte vara då? Att förbruka naturens resurser är att förbruka framtida kapital.
Och på vägen dit bidrar vi till sabbat klimat…
Sen då, när naturresurserna är slut eller deras funktioner ej intakta? Vilka människor kan leva i ett område där alla naturresurser är förbrukade?
Vårt samhälle beter sig kollektivt som en yvig tonåring som lever livet och planet-partajar som om det inte fanns en morgondag. Men det finns säkert några kloka vuxna på avgörande positioner där ute som ser det ologiska och ohållbara i det sätt vi nyttjar våra resurser idag. Till dem vill jag säga – är det inte dags att sluta curla nu?
—
Jag är outtröttlig och outtömlig när det gäller de här frågorna och jag är det perfekta bollplanket för företag eller organisationer som vill se objektivt på sitt arbete eller hitta nya vägar fram. Jag har föreläst för och coachat hundratals individer hittills, men vill nå ut till fler. Har du en arena för mig? DM, tack!
Är du lite rädd för naturen? Bra! 😅Förutom att rädslan hållit oss vid liv sedan tiden på savannen, så tror jag att viss rädsla kan öka vår förståelse och connection med naturen.Att undvika alla rädslor är inte direkt utvecklande. Vi stannar kvar i det som är bekant för oss. Vi behöver lite utmaning och äventyr. Tänk exempelvis på hur det skulle kännas att vara mörkrädd och sova ute ensam. När elden slocknat och allt blir mörkt, tyst, så när som på grenarna som knäcks i skogen omkring dig... Eller vad som rör sig inom dig när du paddlar kajak lagom som ett åskoväder väntas dra in.Vi är så rädda för att utsättas för naturens natur och att behöva anpassa oss till dess rytmer att vi skärmat av oss från den. Hur vi skapat våra liv för att inte behöva vara en del av naturens kaos och cykler, hur det lett till att vi obalanserat nyttjat och förbrukat naturens resurser eftersom vi inte längre kan förstå vad det innebär att leva med naturen.På ett sätt kan jag förstå att vi vill bygga en värld utan alla faror och allt som skrämmer oss, men dra det för långt och vi förlorar kontakten med det som är livet.Som sagts av kloka deltagare på mina turer, "Naturen gör oss ödmjuka".Eller som en av mina inspiratörer här Instagram @el_taraumara (följ honom), skrev så klokt till mig tidigare: ”We all need to work hard to keep –real adventures– alive. Outdoor activities loose all purpose if we don’t let people experience the world as it is. The biggest gift that outdoor activities have is to bring awareness and common sense, both impossible to reach if we remove the –unknown factor– from adventure”.Så vad vill jag säga med det här.Rädslor är bra, they keep us alive. På flera sätt
Är du lite rädd för naturen? Bra! 😅
Förutom att rädslan hållit oss vid liv sedan tiden på savannen, så tror jag att viss rädsla kan öka vår förståelse och connection med naturen.
Att undvika alla rädslor är inte direkt utvecklande. Vi stannar kvar i det som är bekant för oss. Vi behöver lite utmaning och äventyr. Tänk exempelvis på hur det skulle kännas att vara mörkrädd och sova ute ensam. När elden slocknat och allt blir mörkt, tyst, så när som på grenarna som knäcks i skogen omkring dig… Eller vad som rör sig inom dig när du paddlar kajak lagom som ett åskoväder väntas dra in.
Vi är så rädda för att utsättas för naturens natur och att behöva anpassa oss till dess rytmer att vi skärmat av oss från den. Hur vi skapat våra liv för att inte behöva vara en del av naturens kaos och cykler, hur det lett till att vi obalanserat nyttjat och förbrukat naturens resurser eftersom vi inte längre kan förstå vad det innebär att leva med naturen.
På ett sätt kan jag förstå att vi vill bygga en värld utan alla faror och allt som skrämmer oss, men dra det för långt och vi förlorar kontakten med det som är livet.
Som sagts av kloka deltagare på mina turer, “Naturen gör oss ödmjuka”.
Eller som en av mina inspiratörer här Instagram @el_taraumara (följ honom), skrev så klokt till mig tidigare: ”We all need to work hard to keep –real adventures– alive. Outdoor activities loose all purpose if we don’t let people experience the world as it is. The biggest gift that outdoor activities have is to bring awareness and common sense, both impossible to reach if we remove the –unknown factor– from adventure”.
Så vad vill jag säga med det här. Rädslor är bra, they keep us alive. På flera sätt än vi tror.
